mybestworld

Sitter och tänker på min farmor som står mig väldigt nära i mitt hjärta. Och jag vet inte vad jag skulle göra om du försvann ut ur mitt liv. När jag var yngre så brukade jag vara där mycket sova över oxå vidare, vi brukade gå på stan och ta en fika och bara sitta och prata. Men för ett par år sedan dog min farbror och då var min farmor inte så som hon är nu. Jag tror att det är på grund av hans tragiska bortgång som det har gått utför i hennes liv. Man vill ju inte att ens barn ska dö före en själv men på ett sätt så sörjer olika människor olika länge vissa tar det hårdare än andra. Och självklart vet jag att min farmor blev förkrossad när hon fick beskedet att hennes son hade gått bort. Jag blev också jätteledsen. Jag kommer i håg den morgonen pappa fick ta det samtalet att hans bror och min farbror hade dött för bara några timmar sedan. Han satt vid köksbordet när jag kom ner och skulle till skolan han satt och grät och jag fattade nästan vad som hade hänt men jag frågade ändån så sade han att hans bror hade dött på natten. Och så fort som jag tänker på detta idag gråter jag, just nu gråter jag även om jag inte hade träffat han så mycket så var det ändån ens farbror min pappas bror. Jag står inte ut med att se min älskade pappa så ledsen som han var den morgonen.

R.I.P Robert